LOGIK I PANIKEN

Min pappa fyllde år för ett tag sen och som den goda dottern jag är bjöd jag honom på bio. Det är lite av våran grej det där med bio. Det är lättsamt, trevligt och det är umgänge på lagom hög nivå.
Det bästa med hela kalaset brukar sällan vara filmen dock, utan att få se pappa spexa lös inne på filmstaden.
Han är en riktig spexare kan jag lova, men på det bästa tänkbara sättet givetvis.
Han får folk att skratta och han drar sig inte för att bjuda på sig själv.

Ikväll då jag just skulle räcka över biljetterna till biokillen:

Pappa- Ja det va ju bamse vi skulle se
Biokillen- Ja juste hehe
Pappa- hehe ja med skalman och den där kaninen, vad han nu hette.
Biokille-heh (lite besvärat) tar sen våra biljetter och säger vänligt till mig att vi ska till 4 höger.

För allas bästa drar jag därefter med mig pappa mot salongen där snabba cash visades, alltså den filmen vi skulle se.

Jag- Pappa, varför sa du sådär?
Pappa- Ja men jag säger alltid så till just den där killen
Jag- Jaha, får man lov och fråga varför?
pappa- nja jag vet inte riktigt men jag har nog sagt det över 50 gånger nu, jag tror nästan han skulle bli besviken om jag nån gång inte skulle göra det.

Som sagt min pappa är spexarN nr1