Man slutar aldrig att förvånas
Det är lite lustigt att vi tog upp kattstrypare här förut.
Jag har nämligen lite dåliga erfarenheter av såna sen tidigare. Det va en gång för några år sedan som jag råkade fastna med båda fötterna i nån semistor form av en kattstrypare som låg och skräpade på backen. Jag hamnade lite ur balans och det slutade med ett blåmärke längs hela vaden.
Idag hände ungefär samma sak. Jag var på väg hem från träningen, lite trött, lite hungrig och jag ägnade inte vägen sån stor uppmärksamhet, det gör man inte när man gått samma väg varje dag i 3 års tid.
Jag minns att jag va lite glad över att jag alldeles strax va hemma och att jag speedade upp skorna en aning för att komma hem ännu fortare. Då helt plötligt känner jag att min fot sitter fast i något, jag försöker sparka av mig det. MEN det som jag inte visste var att den andra foten också satt fast. Efter en graciös vurpa ligger jag där på backen, förödmjukad, skamsen och en aning skärrad.
Inget ont anade jag, för Hallå vad är oddsen egentligen??
Jag gick ju där i godan ro för jag trodde att kvoten var uppnådd. Man kan tycka att det räcker med att fastna i en kattstrypare en gång i sin livstid räcker och blir över men ICKET.
Som ni hör är jag lite upprörd.
Jag har nämligen lite dåliga erfarenheter av såna sen tidigare. Det va en gång för några år sedan som jag råkade fastna med båda fötterna i nån semistor form av en kattstrypare som låg och skräpade på backen. Jag hamnade lite ur balans och det slutade med ett blåmärke längs hela vaden.
Idag hände ungefär samma sak. Jag var på väg hem från träningen, lite trött, lite hungrig och jag ägnade inte vägen sån stor uppmärksamhet, det gör man inte när man gått samma väg varje dag i 3 års tid.
Jag minns att jag va lite glad över att jag alldeles strax va hemma och att jag speedade upp skorna en aning för att komma hem ännu fortare. Då helt plötligt känner jag att min fot sitter fast i något, jag försöker sparka av mig det. MEN det som jag inte visste var att den andra foten också satt fast. Efter en graciös vurpa ligger jag där på backen, förödmjukad, skamsen och en aning skärrad.
Inget ont anade jag, för Hallå vad är oddsen egentligen??
Jag gick ju där i godan ro för jag trodde att kvoten var uppnådd. Man kan tycka att det räcker med att fastna i en kattstrypare en gång i sin livstid räcker och blir över men ICKET.
Som ni hör är jag lite upprörd.
Kommentarer
Trackback
