Ingen stjärna
Nej idag är jag inte riktigt hundra, men det måste finnas såna dagar också.
Jag skulle egentligen kunna säga att det började igår. Efter ett hårt träningspass och en sjumilapromenad i kvällsvärmen satte oturen in.
Hela jag kände mig som ett segben och allt jag ville var att komma hem, duscha bort intorkad svett och sen krypa till kojs. Men tydligen var inte det planen, man måste nämligen ha nycklar för att komma in.
Efter många om och men ordnade den lilla detaljen upp sig.
Jag somnade som ett litet barn och vaknade som en gammal tant 4 på morgonen. Förmiddagen på jobbet gick förvisso strålande men sen var det någon som satte käppar i hjulet för mig.
Halsen svullnade igen, ögonen tårades, frossan och värmen bytte av varandra, armbågen laggade ur, emmligheten var ett faktum och kvällens trevliga planer ställdes in.
I samtid med halv åtta hos mig var jag redo att möta andra sidan MEN PLÖTSLIGT, under en kort sekund möter mitt emmliga feberfrossande jag mitt tjurskalliga psyke och vips står jag och rullar köttbullar.
Kommer inte ens ihåg hur den idén uppstod men jag vet att köttbullar i gräddsås alá mig är den bästa medicinen, mot allt skulle jag nästan vilja påstå.
Nu känner jag mig sådär bekvämt fat and happy.
Jag skulle egentligen kunna säga att det började igår. Efter ett hårt träningspass och en sjumilapromenad i kvällsvärmen satte oturen in.
Hela jag kände mig som ett segben och allt jag ville var att komma hem, duscha bort intorkad svett och sen krypa till kojs. Men tydligen var inte det planen, man måste nämligen ha nycklar för att komma in.
Efter många om och men ordnade den lilla detaljen upp sig.
Jag somnade som ett litet barn och vaknade som en gammal tant 4 på morgonen. Förmiddagen på jobbet gick förvisso strålande men sen var det någon som satte käppar i hjulet för mig.
Halsen svullnade igen, ögonen tårades, frossan och värmen bytte av varandra, armbågen laggade ur, emmligheten var ett faktum och kvällens trevliga planer ställdes in.
I samtid med halv åtta hos mig var jag redo att möta andra sidan MEN PLÖTSLIGT, under en kort sekund möter mitt emmliga feberfrossande jag mitt tjurskalliga psyke och vips står jag och rullar köttbullar.
Kommer inte ens ihåg hur den idén uppstod men jag vet att köttbullar i gräddsås alá mig är den bästa medicinen, mot allt skulle jag nästan vilja påstå.
Nu känner jag mig sådär bekvämt fat and happy.
Kommentarer
Trackback
