LOGIK I PANIKEN

Här sitter jag på en söndagkväll i min lilla ensamhet med en stickning och en kopp te samtidigt som jag förbannar mina grannar för det är ett jäkla buller och bång här på andra sidan väggen.

Min så kallade bästa vän, Julia står nu med en piska i handen och tvingar mig att knappra ner arma små rader så att hon ska ha något att läsa när hon kommer hem.
Det är svårt att skriva på beställning. Det måste va på riktigt, äkta,genuint, om vi nu ska gå in på synonymer.

Vi har Lördagsmys @ my crib just nu med Ben & Jerrys, cola och snus. Lördagsmys is tha shit, det kommer så naturligt på nåt sätt om man jämför med detta hysteri kring fredagsmys, som mest bara känns påtvingat-

På fredagar är det naturligt att man är taggad upp över öronen på att rocka loss, som uppbäddat för utgång med andra ord.
Man är lite trött, dricker lite mycket och slår klackarna i taket lite för sent in på småtimmarna. På lördagen har man vaga minnen av att festkvällen var awesome, men som sagt allt är relativt.
Det jag försöker komma till är iallafall att det är fullt naturligt att va en gnutta trött på lördagen, så varför inte utnyttja denna dag till just det. LÖRDAGSMYS

Hoppas du är nöjd nu ditt sadistiska svin, tack vare dig missade jag när Ike våldtog Tina. Tack så jävla mycket.

"Jäklar vad ont i ryggen man får av att förfesta"

Av totalt ologiska skäl vaknade jag 07:15 imorse. Det är ohyggligt tidigt när man röjt uppe till 4 på natten.
Hur som helst blev det slökollande på tv och råkade stöta på ringa-in-och-gissa-ordet programmet, Quizzo.
Jag antar att det har hänt de felsta att man råkat fasta för ett sånt program. Men vänta bara tills ni ser det här. Det har ingenting med själva programmet att göra utan anledning är programledaren. Hon har nämligen en sån SJUKT STOR rumpa att jag först trodde det va nåt fel på bilden.
Ja det kanske inte är så ovanligt kan man tycka men på en normal kropp i övrigt så ser den där rumpan mer ut som en fallskärm än något annat.
Det måste spanas in!

Det va egentligen bara det jag ville säga just nu.

Det har snöat så mycket så jag har inte kunnat blogga.... ehm sen har jag också varit så upptagen med att slicka upp folk i brygga för att få min vilja egenom.

Nu vet ni iallafall vad jag har sysslat med.

Tänkte fortsätta leka insnöad krigsfånge nu om ni ursäktar.

Min pappa fyllde år för ett tag sen och som den goda dottern jag är bjöd jag honom på bio. Det är lite av våran grej det där med bio. Det är lättsamt, trevligt och det är umgänge på lagom hög nivå.
Det bästa med hela kalaset brukar sällan vara filmen dock, utan att få se pappa spexa lös inne på filmstaden.
Han är en riktig spexare kan jag lova, men på det bästa tänkbara sättet givetvis.
Han får folk att skratta och han drar sig inte för att bjuda på sig själv.

Ikväll då jag just skulle räcka över biljetterna till biokillen:

Pappa- Ja det va ju bamse vi skulle se
Biokillen- Ja juste hehe
Pappa- hehe ja med skalman och den där kaninen, vad han nu hette.
Biokille-heh (lite besvärat) tar sen våra biljetter och säger vänligt till mig att vi ska till 4 höger.

För allas bästa drar jag därefter med mig pappa mot salongen där snabba cash visades, alltså den filmen vi skulle se.

Jag- Pappa, varför sa du sådär?
Pappa- Ja men jag säger alltid så till just den där killen
Jag- Jaha, får man lov och fråga varför?
pappa- nja jag vet inte riktigt men jag har nog sagt det över 50 gånger nu, jag tror nästan han skulle bli besviken om jag nån gång inte skulle göra det.

Som sagt min pappa är spexarN nr1

Man vet att man läser för mycket bloggar när man utan eftertanke knapprar in www.facebook.blogg.se

Det är lite lustigt att vi tog upp kattstrypare här förut.

Jag har nämligen lite dåliga erfarenheter av såna sen tidigare. Det va en gång för några år sedan som jag råkade fastna med båda fötterna i nån semistor form av en kattstrypare som låg och skräpade på backen. Jag hamnade lite ur balans och det slutade med ett blåmärke längs hela vaden.

Idag hände ungefär samma sak. Jag var på väg hem från träningen, lite trött, lite hungrig och jag ägnade inte vägen sån stor uppmärksamhet, det gör man inte när man gått samma väg varje dag i 3 års tid.
Jag minns att jag va lite  glad över att jag alldeles strax va hemma och att jag speedade upp skorna en aning för att komma hem ännu fortare. Då helt plötligt känner jag att min fot sitter fast i något, jag försöker sparka av mig det. MEN det som jag inte visste var att den andra foten också satt fast. Efter en graciös vurpa ligger jag där på backen, förödmjukad, skamsen och en aning skärrad.
Inget ont anade jag, för Hallå vad är oddsen egentligen??
Jag gick ju där i godan ro för jag trodde att kvoten var uppnådd. Man kan tycka att det räcker med att fastna i en kattstrypare en gång i sin livstid räcker och blir över men ICKET.

Som ni hör är jag lite upprörd.

Just nu känner jag mig lite uppgiven, fat and happy eller hur fan ma ska uttrycka mitt tillstånd.
Slö slapp och likgiltig kanske hade varit en passande förklaring.
Därför hade jag inte tänkt vara långdragen hade väl bara tänkt ta upp några ytterst viktiga saker som jag inte kan hålla för mig själv.

Det första är något som jag beundrar till 100 %. Tycker därför att ni förtjänar att veta allt om detta fenomen... ja man kan faktiskt kalla det ett fenomen.

Jag tränar boxning på hyffsat hög nivå, till och från. Det är en ganska tuff sport och det krävs en hel del av en för att man ska klara av den. Du behöver: Fysik, kordination, koncentration, en hög dos kontroll och extremt mycket vilja.
Egentligen hör detta inte hit jag kände bara att mitt ego är i behov av några "fan-vad-cool-du-är-som-boxas-kommentarer"
Men hur som haver igår efter våran träning så var det första träningen för en nybörjargrupp. Där finner vi mest yngre män som knappt kan sitta still och ser ut att behöva en eller två smällar på näsan innan de fått respekt för sporten. Vi finner även några yngre tjejer och några från blandad ras. Helt normalt hittills. Men då från ingenstans dyker en Agda på 78 år upp.
Sakta i backarna resonerar min hjärna. Det här gick inte riktigt ihop! Trots moraliska regler och samhällets blickar mot sig så följer Agda de andra i gruppen in i salen, utan att röras i ryggen av dessa yttre omständigheter.

Jag tänker för migsjälv att hon kommer förstå att hon kommit fel efter tränarnas introsnack.
Icket det heller. Agda hakar på i ledet för uppvärmningen precis som om det hade varit lika normalt som att dricka eftermiddagste med Ragnhild och Rut en tisdagseftermiddag.
Jag måste bara säga att jag beundrar denna tant som jag kallar Agda. Tycker personligen att det är väldigt modigt att inte se några hinder bara för att man är äldre. Visst en aning extremt att ge sig på boxning kanske men å andra sidan är det en individuell sport som du kan styra till viss del efter din egna nivå, men just nu kan jag inte annat än att hålla alla mina tummar för att Agda överlevde detta pass.
Oj det här blev längre än tänkt.

Det andra var egentligen en annan grej men vi tar det en annan gång och avslutar med en låt här istället.

Gokväll.

Jag tänkte ta upp det här med sms. Tycker det är enorm många som inte riktigt fatta grejen.
Tänkte därför helt spontant lista exempel på när det inte är lägligt att skicka sms samt när det är helt okej.
Vi börjar med när det inte passar sig att slänga iväg ett mess:

• När man brådskande måste få fram viss information, t.ex om man ska meddela att man är försenad. Anledningen till det är att personen i fråga kanske inte har telefonen på sig och då når aldrig informationen fram. Synd för den som står och väntar liksom.

• När man förväntar sig ett snabbt svar och sen blir sur på personen för att den inte svarar. Det här är inte okej för att sms är något som ska tillåtas hänga i luften. Personen kanske varken har tid, lust eller ork att svara på dina sms.

• När en person redan avslutat en sms-konversation är det verkligen inte okej att skicka ytterligare en konversationsdödande smiley. Det är fruktansärt onödigt och bara störande.

Tillfällen när det däremot ät lägligt att skicka sms är:

• När en person inte svarar när du ringer och du inte orkar lämna röstmeddelande är det helt okej att skicka en liten rad om ditt ärende.

• När du bara vill skriva nånting gulligt eller roligt till någon i välmening och det inte är något någon måste svara på direkt, eller över huvud taget. T.ex. grattis-, jag älskar dig-, lycka till-sms

• När du vill ta kontakt med någon som du träffat men inte känner att du vill ringa.

• När det inte är lägligt att ringa

• Eller när du har tråkigt och bara vill skriva med någon. Dock så gäller regeln om att inte förvänta sig svar även här.

Så nu har vi rätt ut det.
Nu ska jag laga middag och palta ner mig i ett skönt soffläge

"Från samma skrot och korn"

Tycker att det här är ett sjukt mysigt uttryck. Det beskriver exakt det bandet man har med en person som man känt sedan sandåldetiden.

Jag har en sån vän.
Vi är uppväxta på samma gata och har väl varit ohyggligt goda vänner i 17 år om man ska skjuta från höften.
När jag talar om minnen finns oftast hon med i bilden. Vi har klappat varann på axeln genom många första-gången-upplevelser. Första affärsplanen, första äppelpallningen, första kärleken, första sommarlovet, första ..ja ni fattar vart jag vill komma med detta.
Vi har slitit ut tillräckligt många skor tillsammans att vi kan säga att vi är från samma skrot och korn.

Tycker ni nu att det här va fullkomligt slöseri med tid. Ja då kan ni väl gå in på hennes blogg istället!

Tricket med att manipulera och lura människor är att slicka upp dom i brygga först har jag hört.
Det är en slående effekt på det.

Spetskompetens
Har faktiskt inte riktigt koll på vad som menas med det men jag garanterar att det är roligt att säga.

Jag trappar ner till chillmode, paltar ihop och lyssnar på min kvällslista.
Där finner vi bland annat den här vackra låten.

Har ca 10 min och 43 sek att slå ihjäl så jag tänkte ge mig på att berätta vem jag som skriver är.

Vi kan börja med det här med ord. Det har som blivit lite av ett intresse för mig. Tycker om knepiga ord som är roliga att säga och helst ska så få människor som möjligt veta betydelsen. Är även lite såld på att hitta på egna små yttryck och sen använda dom konstant i alla sammanhang jag kan komma på, detta för att jag vill att alla ska prata mitt språk.
Okej det sista blev lite av en lögn. Däremot älskar jag när folk till slut har blivit lite hjärntvättade och har börjat använda mina uttryck. Då brukar jag alltid få dom att känna sig dumma sen genom att säga att dom knycker mina egen-påhittade uttryck.

ex: Utvecklingsförstörd. Alltså en person eller ett ting som har blivit förstört av utvecklingen. Vill inte ta på mig hela äran för att ha hittat på det ordet själv. Har hört det i förbisvängen MEN sen fört det vidare till 100-tals individer. Lite cred ska man väl ha.

Nu hann jag inte mycket längre.
Vi får fortsätta med det här en annan gång.

Blada

Att blada omkring= chilla, softa, stila, glajda omkring

Nu är det såhär. Klockan är 11 på en höft och jag sitter fast.

Kanske inte på riktigt men jag har fastnat här. Badrocken är på och mitt hår som garanterat redan torkat är fortfarande bekvämt inlindat i en handduk.
Jag måste medge att det drar en smula kallt och jag hade hellre önskat att få sitta i en varm, skön och lagomt utnött pjamasbralla. Tyvärr så får jag nöja mig med att drömma en stund till. Jag tar mig inte upp ur min halvt osköna position här.

Till alla oroliga där ute så kan jag meddela att jag är fullt frisk, har två förundransvärt starka ben och åker på barnbiljetten till bussen i ytterligare 2 månader. Så ingen behöver tycka synd om mig.

Är faktiskt bara akut lat för er som vill veta. Jag får en smula dåligt samvete av att sitta och slänga ur mig sånt bara sådär. När det är så hemska saker som hänger i luften. Det är haiti dit och cancerbloggar dit.
Men nu är det så iallfall. Jag är akut lat och jag tar ansvar för det.

Nu ska jag sluta, jag spårar alltid på kvällen. Jag ska ta en seriös diskussion med min egen lathet för det här håller inte. Jag hoppas på det bästa men jag brukar sällan lyssna på mig själv.

sov sött!

Kattstrypare
Nu måste vi på riktigt reda ut detta dilemma. Vanliga, tråkiga, vaniljluktande människor skulle nog kalla kattstrypare för stripes eller buntband, som de kanske kallas i butiker och på andra professionella plan. Jag däremot har ställt mig utanför samhället när det kommer till detta ord.
Kattstrypare är roligare att säga om man är på ett sadistiskt humör och man får samtidigt tips på hur man kan använda dessa s.k stripes. Skämt åt sido. Det heter kattstrypare punkt slut.

Jag kände att ett nytt år, en ny stil och tomma rader att fylla i va något som passade min nuvarande melodi.

Min förra blogg hade nått sitt bäst-före-datum och jag kände att den begränsade mig allt för mycket.
Vi lämnar det gamla nu och vandrar vidare i tillvaron.