LOGIK I PANIKEN

Jag passar på att skriva medan tillvaron tillåter. Julia läser veckorevyn inne på toan (läs: bajsar), Danny har just blivit skjuten inne på killtoan och sex får vi vänta på i ytterligare 45 minuter.

Vi har suttit här större delen av denna afton och bara bladat. Det är det bäste med Julia. Med henne är det nästan roligast att göra ingenting alls. Nu ska jag inte dissa alla våra äventyr men jag bara markerar att gillar detta umgänge starkt.
Vi (jag) har möblerat om så att datorn är smidigt lätt tillgänglig från sängen, vi (jag) har lagat mat, vi (mest jag) har spelat heroes, vi (mest julia) har sett på American history X och tryckt i oss karameller, det har vi båda gjort för fler än två personer.

När jag tänker efter umgås vi typ inte ens MED varandra, vi umgås mest bredvid varandra om man ska tala sanning, och det ska man göra om man inte kommer på något bättre. Det har min mor sagt.

Nej idag är jag inte riktigt hundra, men det måste finnas såna dagar också.
Jag skulle egentligen kunna säga att det började igår. Efter ett hårt träningspass och en sjumilapromenad i kvällsvärmen satte oturen in.

Hela jag kände mig som ett segben och allt jag ville var att komma hem, duscha bort intorkad svett och sen krypa till kojs. Men tydligen var inte det planen, man måste nämligen ha nycklar för att komma in.
Efter många om och men ordnade den lilla detaljen upp sig.

Jag somnade som ett litet barn och vaknade som en gammal tant 4 på morgonen. Förmiddagen på jobbet gick förvisso strålande men sen var det någon som satte käppar i hjulet för mig.

Halsen svullnade igen, ögonen tårades, frossan och värmen bytte av varandra, armbågen laggade ur, emmligheten var ett faktum och kvällens trevliga planer ställdes in.

I samtid med halv åtta hos mig var jag redo att möta andra sidan MEN PLÖTSLIGT, under en kort sekund möter mitt emmliga feberfrossande jag mitt tjurskalliga psyke och vips står jag och rullar köttbullar.
Kommer inte ens ihåg hur den idén uppstod men jag vet att köttbullar i gräddsås alá mig är den bästa medicinen, mot allt skulle jag nästan vilja påstå.

Nu känner jag mig sådär bekvämt fat and happy.

Jag är inne i en period när jag drömmer väldigt mycket, på gott och ont får vi väl tillägga på en gång.

Igår var jag sådär hopplöst kvällstrött av mig. Dagen hade gått i ett sjok av aktiviteter och där vid 10-tiden började gäspningarna avlösa varandra.
Jag gick och la mig och inget ont anade jag.

Kl 3 på morgonen vaknade jag sådär wet and wild. Det första jag lägger märke till är att alla täcken och kuddar ligger huller om buller nedanför sängen och sen att jag ligger och kramar mobilen mot bröstet.
Jag kollar upp mot väggklockan och kan verkligen inte skilja på om kl är 3 eller 9 ?

Ibland kopplas det inte riktigt rätt helt enkelt. Jag får en ilning av panik genom kroppen. För om klockan är 9 så har jag försovit mig rejält. Men sen efter att ha dubbelkollat både väggklockan och mobilklockan minst 10 gånger vardera, bestämmer jag mig till slut för att den bara är 3 på morgonen.

Grejen är att jag inte riktigt minns vad jag drömde. Det enda jag kommer ihåg är människor med avskurna halsar som berodde på någon slags sås och sen en lång flykt på en trehjuling.

Nu ska vi väl kanske vara resonliga, första gången jag skriver här sen begynnelsens begynnelse.

Jag vill bara klargöra EN sak. Anledningen till att jag gör det här, offrar mig och hänger ut mig själv på det här viset är för att min vän J ska ha något att göra.
För att överdriva en smula så är hon en sån person som älskar att vältra sig i andras liv. Hon vet förmodligen vad jag har gjort och inte gjort innan jag själv vet det.

Men sån är hon liksom. Det får hon vara, det är okej med mig.
Och för att nu tillfredställa min bäste väns behov, gör jag detta.

Jag ser till och med framför mig hur hon kommer reagera när hon ser det här. Så väl känner jag henne.
Hon kommer helt sonika kika in här för att kolla om jag KANSKE, EVENTUELLT har knappat in något litet ord här trots att oddsen är SÅ små.
När hon ser det här kommer hennes pupiller vidgas. Nyfikenhetenkommer gå att ta på, tillfredställningen är ett faktum. Hon kommer peta upp glasögonen med höger pekfinger, dra upp ena benet mot hakan, hålla knytnäven över näsan och andas ut häftigt.
Sen när hon har läst ända ner hit och inser att det inte finns något smaskigt svaller att vältra sig i, allt handlar bara om hennes reaktion och hon förstår att hon har trampat rakt in i fällan. Då kommer jag redan befinna mig i soliga mexiko och skratta elakt.

Jag och min vän Robert har länge klurat på finurliga saker man kan ta sig för.
Vi bästämde att film och chips hör till en döende generation medan kyrkoturné är ytterst hippt och fräscht.

Vi ska gå tillväga på det viset att vi går på olika mässor i olika kyrkor runt om i Umeå och betygsätter dessa genom ett ypperligt välarbetat betygsystem.

Dock är både jag och han lite av nybörjare på det här med Guds hus så vi ska köra en provomgång på söndag för att få lite koll på hur det går till.

Nu är ju inte jag någon expert som sagt men jag anar att det går till ungefär såhär:
Prästen babblar i oändlighet och när det är färdigpredikat får man gå fram till prästen och smöra in sig lite.

I mitt huvud får jag upp en bild på hur jag går fram till prästen och säger "OH forgive me Father, forgive me for I have sinned"
Varpå prästen tar mitt huvud i sina händer och säger "OH I forgive you my child" och sedan kyssrer han min panna.

Det känns som att det måste gå till ungefär sådär när jag gör premiär i kyrkan.

Nu är det färdighoppat.

Jag kommer kräkas om jag går in på ytterligare en blogg med en hoppande bloggare i ett exotiskt land.

Nej det är inte fränt.
Nej det är inte roligt.


Jag är en smula bitter. Det är något jag kan leva med.

Borde ta tag i det där med att duscha, äta en god fredagsmiddag (mannagrynsgröt) och tagga upp. Julia kommer vilken sekund som helst och jag är fullständigt invalid för tillfället.
Är i akut behov av en personlig assistent.
Det är lite lustigt. Det där med personlig tränare är ju hetare än gröt just nu. Jag kanske borde starta en ny trend med att skaffa en personlig assistent.

Tänk vad lustigt det skulle va om typ blondinbella får för sig att skaffa en. Då kan jag tänka mig att hennes inlägg kan se ut ungefär såhär:

"Hej alla läsare! Idag har jag varit med min personliga assistent som jag numer har två gånger i veckan.
Det känns så himla att slippa göra såna där jobbiga saker själv. Idag har jag blivit duschad i en invalidstol och sen blev jag matad med min favorit sushi."

Det hade varit allt bra märkligt.

Nu ska jag göra ett försök till att pallra mig in i duschen. Håller alla mina tummar för att julia har med sig lite ork till mig.

In, sprut, ut - utan att man som tjej hinner märka det.

Nu vet ni det.

Nähä?

Ska vi lyssna på ohyggligt bra musik istället?

OK!

Ikväll på träningen:

Tränare- Nästa gång vi ska iväg på tävling så ska vi ta med oss en egen domare, så det är bara att hota han så han ger er 3-0.
Jag- Men menar du inte muta?
Tränare- Nej för fan, jag menar HOTA.

Här sitter jag på en söndagkväll i min lilla ensamhet med en stickning och en kopp te samtidigt som jag förbannar mina grannar för det är ett jäkla buller och bång här på andra sidan väggen.

Min så kallade bästa vän, Julia står nu med en piska i handen och tvingar mig att knappra ner arma små rader så att hon ska ha något att läsa när hon kommer hem.
Det är svårt att skriva på beställning. Det måste va på riktigt, äkta,genuint, om vi nu ska gå in på synonymer.

Vi har Lördagsmys @ my crib just nu med Ben & Jerrys, cola och snus. Lördagsmys is tha shit, det kommer så naturligt på nåt sätt om man jämför med detta hysteri kring fredagsmys, som mest bara känns påtvingat-

På fredagar är det naturligt att man är taggad upp över öronen på att rocka loss, som uppbäddat för utgång med andra ord.
Man är lite trött, dricker lite mycket och slår klackarna i taket lite för sent in på småtimmarna. På lördagen har man vaga minnen av att festkvällen var awesome, men som sagt allt är relativt.
Det jag försöker komma till är iallafall att det är fullt naturligt att va en gnutta trött på lördagen, så varför inte utnyttja denna dag till just det. LÖRDAGSMYS

Hoppas du är nöjd nu ditt sadistiska svin, tack vare dig missade jag när Ike våldtog Tina. Tack så jävla mycket.

"Jäklar vad ont i ryggen man får av att förfesta"

Av totalt ologiska skäl vaknade jag 07:15 imorse. Det är ohyggligt tidigt när man röjt uppe till 4 på natten.
Hur som helst blev det slökollande på tv och råkade stöta på ringa-in-och-gissa-ordet programmet, Quizzo.
Jag antar att det har hänt de felsta att man råkat fasta för ett sånt program. Men vänta bara tills ni ser det här. Det har ingenting med själva programmet att göra utan anledning är programledaren. Hon har nämligen en sån SJUKT STOR rumpa att jag först trodde det va nåt fel på bilden.
Ja det kanske inte är så ovanligt kan man tycka men på en normal kropp i övrigt så ser den där rumpan mer ut som en fallskärm än något annat.
Det måste spanas in!

Det va egentligen bara det jag ville säga just nu.

Det har snöat så mycket så jag har inte kunnat blogga.... ehm sen har jag också varit så upptagen med att slicka upp folk i brygga för att få min vilja egenom.

Nu vet ni iallafall vad jag har sysslat med.

Tänkte fortsätta leka insnöad krigsfånge nu om ni ursäktar.

Min pappa fyllde år för ett tag sen och som den goda dottern jag är bjöd jag honom på bio. Det är lite av våran grej det där med bio. Det är lättsamt, trevligt och det är umgänge på lagom hög nivå.
Det bästa med hela kalaset brukar sällan vara filmen dock, utan att få se pappa spexa lös inne på filmstaden.
Han är en riktig spexare kan jag lova, men på det bästa tänkbara sättet givetvis.
Han får folk att skratta och han drar sig inte för att bjuda på sig själv.

Ikväll då jag just skulle räcka över biljetterna till biokillen:

Pappa- Ja det va ju bamse vi skulle se
Biokillen- Ja juste hehe
Pappa- hehe ja med skalman och den där kaninen, vad han nu hette.
Biokille-heh (lite besvärat) tar sen våra biljetter och säger vänligt till mig att vi ska till 4 höger.

För allas bästa drar jag därefter med mig pappa mot salongen där snabba cash visades, alltså den filmen vi skulle se.

Jag- Pappa, varför sa du sådär?
Pappa- Ja men jag säger alltid så till just den där killen
Jag- Jaha, får man lov och fråga varför?
pappa- nja jag vet inte riktigt men jag har nog sagt det över 50 gånger nu, jag tror nästan han skulle bli besviken om jag nån gång inte skulle göra det.

Som sagt min pappa är spexarN nr1

Man vet att man läser för mycket bloggar när man utan eftertanke knapprar in www.facebook.blogg.se

Det är lite lustigt att vi tog upp kattstrypare här förut.

Jag har nämligen lite dåliga erfarenheter av såna sen tidigare. Det va en gång för några år sedan som jag råkade fastna med båda fötterna i nån semistor form av en kattstrypare som låg och skräpade på backen. Jag hamnade lite ur balans och det slutade med ett blåmärke längs hela vaden.

Idag hände ungefär samma sak. Jag var på väg hem från träningen, lite trött, lite hungrig och jag ägnade inte vägen sån stor uppmärksamhet, det gör man inte när man gått samma väg varje dag i 3 års tid.
Jag minns att jag va lite  glad över att jag alldeles strax va hemma och att jag speedade upp skorna en aning för att komma hem ännu fortare. Då helt plötligt känner jag att min fot sitter fast i något, jag försöker sparka av mig det. MEN det som jag inte visste var att den andra foten också satt fast. Efter en graciös vurpa ligger jag där på backen, förödmjukad, skamsen och en aning skärrad.
Inget ont anade jag, för Hallå vad är oddsen egentligen??
Jag gick ju där i godan ro för jag trodde att kvoten var uppnådd. Man kan tycka att det räcker med att fastna i en kattstrypare en gång i sin livstid räcker och blir över men ICKET.

Som ni hör är jag lite upprörd.

Just nu känner jag mig lite uppgiven, fat and happy eller hur fan ma ska uttrycka mitt tillstånd.
Slö slapp och likgiltig kanske hade varit en passande förklaring.
Därför hade jag inte tänkt vara långdragen hade väl bara tänkt ta upp några ytterst viktiga saker som jag inte kan hålla för mig själv.

Det första är något som jag beundrar till 100 %. Tycker därför att ni förtjänar att veta allt om detta fenomen... ja man kan faktiskt kalla det ett fenomen.

Jag tränar boxning på hyffsat hög nivå, till och från. Det är en ganska tuff sport och det krävs en hel del av en för att man ska klara av den. Du behöver: Fysik, kordination, koncentration, en hög dos kontroll och extremt mycket vilja.
Egentligen hör detta inte hit jag kände bara att mitt ego är i behov av några "fan-vad-cool-du-är-som-boxas-kommentarer"
Men hur som haver igår efter våran träning så var det första träningen för en nybörjargrupp. Där finner vi mest yngre män som knappt kan sitta still och ser ut att behöva en eller två smällar på näsan innan de fått respekt för sporten. Vi finner även några yngre tjejer och några från blandad ras. Helt normalt hittills. Men då från ingenstans dyker en Agda på 78 år upp.
Sakta i backarna resonerar min hjärna. Det här gick inte riktigt ihop! Trots moraliska regler och samhällets blickar mot sig så följer Agda de andra i gruppen in i salen, utan att röras i ryggen av dessa yttre omständigheter.

Jag tänker för migsjälv att hon kommer förstå att hon kommit fel efter tränarnas introsnack.
Icket det heller. Agda hakar på i ledet för uppvärmningen precis som om det hade varit lika normalt som att dricka eftermiddagste med Ragnhild och Rut en tisdagseftermiddag.
Jag måste bara säga att jag beundrar denna tant som jag kallar Agda. Tycker personligen att det är väldigt modigt att inte se några hinder bara för att man är äldre. Visst en aning extremt att ge sig på boxning kanske men å andra sidan är det en individuell sport som du kan styra till viss del efter din egna nivå, men just nu kan jag inte annat än att hålla alla mina tummar för att Agda överlevde detta pass.
Oj det här blev längre än tänkt.

Det andra var egentligen en annan grej men vi tar det en annan gång och avslutar med en låt här istället.

Gokväll.

Jag tänkte ta upp det här med sms. Tycker det är enorm många som inte riktigt fatta grejen.
Tänkte därför helt spontant lista exempel på när det inte är lägligt att skicka sms samt när det är helt okej.
Vi börjar med när det inte passar sig att slänga iväg ett mess:

• När man brådskande måste få fram viss information, t.ex om man ska meddela att man är försenad. Anledningen till det är att personen i fråga kanske inte har telefonen på sig och då når aldrig informationen fram. Synd för den som står och väntar liksom.

• När man förväntar sig ett snabbt svar och sen blir sur på personen för att den inte svarar. Det här är inte okej för att sms är något som ska tillåtas hänga i luften. Personen kanske varken har tid, lust eller ork att svara på dina sms.

• När en person redan avslutat en sms-konversation är det verkligen inte okej att skicka ytterligare en konversationsdödande smiley. Det är fruktansärt onödigt och bara störande.

Tillfällen när det däremot ät lägligt att skicka sms är:

• När en person inte svarar när du ringer och du inte orkar lämna röstmeddelande är det helt okej att skicka en liten rad om ditt ärende.

• När du bara vill skriva nånting gulligt eller roligt till någon i välmening och det inte är något någon måste svara på direkt, eller över huvud taget. T.ex. grattis-, jag älskar dig-, lycka till-sms

• När du vill ta kontakt med någon som du träffat men inte känner att du vill ringa.

• När det inte är lägligt att ringa

• Eller när du har tråkigt och bara vill skriva med någon. Dock så gäller regeln om att inte förvänta sig svar även här.

Så nu har vi rätt ut det.
Nu ska jag laga middag och palta ner mig i ett skönt soffläge

"Från samma skrot och korn"

Tycker att det här är ett sjukt mysigt uttryck. Det beskriver exakt det bandet man har med en person som man känt sedan sandåldetiden.

Jag har en sån vän.
Vi är uppväxta på samma gata och har väl varit ohyggligt goda vänner i 17 år om man ska skjuta från höften.
När jag talar om minnen finns oftast hon med i bilden. Vi har klappat varann på axeln genom många första-gången-upplevelser. Första affärsplanen, första äppelpallningen, första kärleken, första sommarlovet, första ..ja ni fattar vart jag vill komma med detta.
Vi har slitit ut tillräckligt många skor tillsammans att vi kan säga att vi är från samma skrot och korn.

Tycker ni nu att det här va fullkomligt slöseri med tid. Ja då kan ni väl gå in på hennes blogg istället!